fredag 4 juni 2010

"Vi måste börja se begreppet "död" som någonting relativt. "

Äntligen en reaktion från myndigheterna! Även om det inte är den reaktion som jag hade hoppats på. En ny instans som ska sköta om zombie-problemet har bildats. Ingen missade väl talet som talesmannen för den nybildade "Myndigheten för de 'relativt levande' " höll. Relativt levande, my ass! Samma gamla klyschor och lögner. "Ingen större anledning till oro. En övergående fas. Tänk på hygienen." Han tog inte ens upp att man ska lägga benen på ryggen om man ser en "drabbad". Det enda vettiga som de kommit fram till var väl det där telefonnummret man kunde ringa till för att rapportera nya fall. Jag provade att ringa dit och fick höra att "det är 47 minuters väntetid". Hrmpf!


Folk är oroliga, rädda och framförallt arga över att inte få någon ordentlig information. Det är som SL på vintern, alla vet att något är fel, men de som kan göra något åt saken håller sig märkvärdigt tysta.


Och fortfarande inte ett ord om att man ska börja döda zombies! Undrar hur många som trängs på landets sjukhus just nu? Och undrar hur säkert det egentligen är? Min vän K, sjuksköterskan, är uppgiven. Hundratals experiment har gjorts och inget resultat överhuvudtaget. Som väntat. Min tanke är att de har vänt sig till helt fel experter. Det är vi, nördarna, som sitter på den mest väsentliga kunskapen. Destroy the brain!!!


tisdag 1 juni 2010

Nya fall

Tre dagar har gått sedan inslaget på tv om zombien i Nackareservatet. Två nya (filmade) fall har visats. Ett från Göteborg och ett från Lidingö. Den sistnämnda var det kusligaste jag någonsin har sett. En tjusig överklass-dam i 70-årsåldern släpade sitt brutna ben efter sig och jagade sina barnbarn med juvelerna klirrade.

De verkar ju i alla fall definitivt vara ganska långsamma. De nya zombiefilmerna där de springer visade sig vara rent påhitt. Tack och lov!


Äntligen!


Idag kom paketet med våra titan-koben! Vi sprang till Skarpnäcks videobutik för att hämta paketet och O, vad fina de är! Vi har svingat dem fram och tillbaka och till och med övat på vattenmeloner, men jag kan ändå inte föreställa mig själv slå in huvudet på en zombie med min kofot. Jag hoppas att jag aldrig ska behöva prova.