Föräldrar.

Det låter konstigt, men den här apokalypsen går så sjukt långsamt att det finns folk som missat vad som pågår! Min mamma ringde och var upprörd över att fyllon stapplade omkring överallt i Västerås. Unga som gamla, män och kvinnor. När jag förklarade att det hängde ihop med det som jag pratat om de senaste hundra gångerna jag pratat med henne så trodde hon inte sina öron! Hon var tvungen att kolla på nätat för att tro att det verkligen var sant. Jag misstänker att de inte har det största förtroendet för mig.

.22

Vi var ju nere på skytteklubben här nere, och det där med en 9mm pistol kunde vi ju bara glömma. Det var .22 det gällde, men de kunde vi å andra sidan få med bara två veckors väntetid. Efter att ha bläddrat i lite gammal zombie-litteratur så visade det ju sig ändå att .22 är det allra bästa. Det är ju hjärnan som måste förstöras, och en 9mm kula är ju så kraftfull att den går rakt igenom huvudet. Har man otur så kan man då missa hjärnan trots att man träffar huvudet. .22 däremot går in i skallen, men inte ut, utan studsar omkring därinne och zombie-hjärnan förvandlas till mos. Perfekt!

Vi fick provskjuta också och det är KUL! Jag var bättre än vad jag förväntat mig och M var inte så illa han heller. Nu återstår att öva, öva tills vi kan pricka en apelsin på 100 meters håll.

Såhär då?

Haha! Jag klistrar helt enkelt fast magneter på kobenet och vips så är det magnetiskt. Jag är fortfarande smart!

Dammit!

Titan är inte magnetiskt! Hur kunde jag missa det?! Känner mig lite fånig. Spånar på en ny lösning men jag är besviken över att magnetidén föll. Det som var så smart.

Hölster eller inte.

Nu när vi har vapen (kobenen i titan, alltså) så känns det lite fånigt att gå omkring med dem i handen som om vi vore hantverkare som bara väntar på en chans att få bryta upp någonting. Därför spånar vi nu på någon slags hållare för våra koben som ska sitta på ryggen. Det ska vara lätt att komma åt dem och inte kräva något större svängrum. Därför är en vanligt hölster inte att föredra eftersom det krävs att man har utrymme uppåt för att dra ut kobenet. Dessutom är det stor risk för att fastna i något eller för att bli fasthållen om det sitter fast för bra. Min idé bygger på ett par kraftiga magneter som sitter snett över ryggen. Man behöver bara rycka i kobenet så har man det i handen. Såg några magneter ligga skräpande på jobbet. Dom tar jag och försvarar min lilla stöld med att jag har större nytta av dem än vad en teater någonsin kan ha.

Jobbet och apokalypsen

Jobbet hänger löst! Myndigheterna gick igår ut med en rekommendation att inte gå på bio, teater, idrottsevenemang eller annat där det samlas mycket folk på ett och samma ställe. Krismöte på stora scen idag. Om man inte får spela föreställningar så är det ju rätt meningslöst med en teater. M-L (chefen) och styrelsen har beslutat att ställa in samtliga föreställningar ett tag framöver (till det blåser över, som M-L sa). Vi kommer att fortsätta jobba som vanligt på dagtid med repetitioner och dekor, men det är ju också ohållbart i längden. Vore just snyggt att få kicken på grund av arbetsbrist mitt i alltihop.

Vi höll också en tyst minut för våra arbetskamrater som har blivit drabbade. 40 stycken hittills. Helt sjukt!

Jag åkte hem och kramade M. Vi tröståt ostkrokar och tittade på Julie and Julia. Fellgood-film är precis vad som behövs.

I verkligheten

Jag och M tog en promenad igår och stötte ihop med en av dem. En liten zombie, kan inte ha varit mer än fem-sex år när den dog, knäböjde vid en kropp av en äldre man och åt av hans inälvor. Vi stirrade som parayserade i 10 sekunder. Sedan sprang vi! Jag tror jag tror jag aldrig har sprungit så fort i hela mitt liv! När vi smällt igen dörren efter oss och låst den noga så ringde jag polisen och berättade om vårt fynd. M gick in på toaletten och kräktes. Mannen jag pratade med hos polisen lät uppgiven och sade att han skulle skicka ut någon så snart som möjligt. "Hoppas ni hinner", sa jag, "innan den äldre mannen också blivit en zombie". "Vi kallar dem inte zombies", sa polisen, "vi kallar dem bara drabbade". Jag slängde på luren. Som om de skulle kunna vara något annat än zombies.

Valet!

Hela valet har ju hamnat i skuggan av zombieapokalypsen. Inte så konstigt förstås, men vi får ändå inte glömma det viktiga i att rösta i det här valet. Tänk på vilka partier som har lova krafttag mot zombie-epedemien och vilka som bara vilar på gamla lagrar, talar om individens ansvar och tror att problem löser sig själva. Snälla, rösta rätt imorgon! Rösta rätt, för vår överlevnad.

Arga M!

M är förbannad! Han skriver insändare till alla tidningar och uppmanar folk att de ska döda de drabbade, Helt sjukt att myndigheterna bara samlar ihop dem som om de verkligen tror att det finns något bot. M rasar!

"Ser ni inte hur de ruttnar framför ögonen på er", skriker han. "Ser ni inte att de redan är döda?!" Han skickar in sina insändare, men vi har inte så stort hopp om att de ska bli publicerade. Folk vill inte gärna ha den typen av info. Folk vill ha hopp.

Uppsamling

Före apokalypsen tittade vi aldrig på tv, men nu står den på hela kvällarna. Ska vi hålla oss vid liv så gäller det att ha all information. De tjatar om att man ska ha munskydd på sig och tvätta händerna noga. Om de bara ville inse att det inte smittar genom luften. Jag och M går till jobbet utan mask och folk ryggar undan. Obehagligt!

Ikväll berättade de att myndigheterna har upprättat ett temporärt "uppsamlingsläger" för de "drabbade" utanför stan. Hemska bilder.

Tredubbla rader av stängsel där zombies står och stirrar hålögt på kameran (eller snarare på personen bakom kameran) och stönar och krafsar på gallret. De berättade inte var lägret ligger för att inte riskera fritagningsförsök eller hatattacker. De har ännu inte börjat prata om att döda dem. De har inte insett det livsfarliga i att samla zombies på ett och samma ställe. Deras jämmer drar ju till sig fler zombies de dras till deras läten, och så kommer vi att ha tusentals zombies på en plats och de som jobbar och bor där runt omkring kommer att förvandlas till middag och tillslut bli drabbade själva.

Börjar få kläm på det här.

M och jag börjar bli grymt bra på att hantera våra titan-koben. Vi övar hemma varje dag. Dessutom har vi släpat upp M´s gamla löpband från källaren för att få juste kondis.

Men vi behöver ju även skjutvapen. Något lätt att hantera och få tag på, som det finns gott om ammunition till. Jag har snokat lite på nätet och tydligen så får vapenlicens för en 9mm pistol om man går med i en skjutklubb. Sagt och gjort. Imorgon ska M och jag knata ner till Skarpnäcks skjutklubb och anmäla oss. Dock tror jag att man får vänta ett tag på sin pistol. Hoppas att det inte är alltför länge.

Mera zombies

Så sakteliga börjar epidemin att sprida sig. Enligt min kompis sjuksköterskan så börjar våra sjukhus bli överbelagda av drabbade och snart finns inte plats för fler.
Jag tycker det verkar extremt farligt att förvara så många zombies på samma ställe. Ju fler, desto svårare att hantera. Naturligtvis.

Ett rykte om ett uppsamlingsläger cirkulerar, likaså ett rykte om stödgrupper för zombienas rättigheter. Vilka galenskaper! Jag hoppas verkligen att det inte är sanning!

"Vi måste börja se begreppet "död" som någonting relativt. "

Äntligen en reaktion från myndigheterna! Även om det inte är den reaktion som jag hade hoppats på. En ny instans som ska sköta om zombie-problemet har bildats. Ingen missade väl talet som talesmannen för den nybildade "Myndigheten för de 'relativt levande' " höll. Relativt levande, my ass! Samma gamla klyschor och lögner. "Ingen större anledning till oro. En övergående fas. Tänk på hygienen." Han tog inte ens upp att man ska lägga benen på ryggen om man ser en "drabbad". Det enda vettiga som de kommit fram till var väl det där telefonnummret man kunde ringa till för att rapportera nya fall. Jag provade att ringa dit och fick höra att "det är 47 minuters väntetid". Hrmpf!

Folk är oroliga, rädda och framförallt arga över att inte få någon ordentlig information. Det är som SL på vintern, alla vet att något är fel, men de som kan göra något åt saken håller sig märkvärdigt tysta.

Och fortfarande inte ett ord om att man ska börja döda zombies! Undrar hur många som trängs på landets sjukhus just nu? Och undrar hur säkert det egentligen är? Min vän K, sjuksköterskan, är uppgiven. Hundratals experiment har gjorts och inget resultat överhuvudtaget. Som väntat. Min tanke är att de har vänt sig till helt fel experter. Det är vi, nördarna, som sitter på den mest väsentliga kunskapen. Destroy the brain!!!

Nya fall

Tre dagar har gått sedan inslaget på tv om zombien i Nackareservatet. Två nya (filmade) fall har visats. Ett från Göteborg och ett från Lidingö. Den sistnämnda var det kusligaste jag någonsin har sett. En tjusig överklass-dam i 70-årsåldern släpade sitt brutna ben efter sig och jagade sina barnbarn med juvelerna klirrade.

De verkar ju i alla fall definitivt vara ganska långsamma. De nya zombiefilmerna där de springer visade sig vara rent påhitt. Tack och lov!

Äntligen!

Idag kom paketet med våra titan-koben! Vi sprang till Skarpnäcks videobutik för att hämta paketet och O, vad fina de är! Vi har svingat dem fram och tillbaka och till och med övat på vattenmeloner, men jag kan ändå inte föreställa mig själv slå in huvudet på en zombie med min kofot. Jag hoppas att jag aldrig ska behöva prova.

Utbrott

Trots att det är mer eller mindre officiellt att zombies nu vandrar ibland oss så har ingen större panik utbrutit, konstigt nog. Det beror kanske på att man inte kallar farsoten för dess rätta namn, utan istället för att säga zombies så kallar man dem för "drabbade" eller "smittade".

Men alla pratar förstås om utbrottet. Hittills verkar det, som ni ju säkert har märkt själva, som om utbrottet går väldigt långsamt.

Idag stod det i tidningen att en hel familj blivit biten av barnvakten (vad sägs om det som en skräckfilmsidé?) och vårdas på sjukhus.

Jag har pratat med min kompis K som är sjuksköterska och hon berättade att de har inrättat specialavdelningar på alla större sjukhus där de förvarar drabbade som kommer in medan läkare och forskare desperat försöker finna ett sätt att bota dem. Jag och K vet ju att det inte finns någon bot men det går inte resten av världen med på, tydligen. Specialavdelningarna är vaktade av inhyrda väktare, men såvitt jag förstår så slänger man bara in ett gäng zombies i ett sjukhusrum och låser dörren. Man kan ju inte direkt komma nära dem för att undersöka dem.

Jag försöker dela med mig av min kunskap till alla runt om mig, men blir mest bemött med misstro. Jag säger att man dödar dem genom att förstöra hjärnan. Mina arbetskamrater ojar sig äcklat och hävdar att vi inte ska döda dem alls. De säger att de är sjuka människor som behöver vård! Stackare, de förstår inte. Om de försöker ta in en zombie för vård så kan de räkna med att bli en själva.

Min första...

Nu verkar världen äntligen ha vaknat. På nyheterna för en stund sedan så såg jag mitt livs första riktiga zombie! Det var en amatörfilm som någon filmat med mobilkamera. Zombien sågs på långt håll på ett fält i Nackareseratet där den stapplade omkring utan mål och mening. När personen som filmade klev på en gren så upptäckte zombien sin iaktagare och började gå emot henne med utsträckta armar. Då kunde jag dra en lättnadens suck när jag insåg att det inte är springande zombies vi har att göra med utan vanliga, gående sådana.
Filmaren var dock klok och stod inte kvar utan lade benen på ryggen. Nyhetsuppläsaren sade med smått vantrogen röst att zombien (fast han använde inte ordet "zombie" utan sade typ "den drabbade personen") hade identifierats som en man som dog för ungefär en vecka sedan. Nyhetsankaret utfärdade en varning för att gå ut efter mörkrets inbrott och absolut inte ensam. M och jag kramade varandras händer och satt tysta länge. Det var ju det här vi trodde skulle hända, och nu när det visade sig vara sant så låste sig allt. Det är bara för overkligt!
De andra nyhetskanalerna hade också med denna nyhet och de sa alla ungefär samma sak. "Gå inte ut ensamma och gå inte ut när det är mörkt." Som om zombies inte går ut på dagarna.
Jag tycker att de missade det viktigaste. Om man ser en levande död, gå inte fram till den, dra inte uppmärksamhet till dig, spela inte död eller något annat dumt, klättra inte upp i ett träd.
Bara spring!!!

Info, tack!

Fortfarande ingen information om utbrottet. Jag ska försöka kontakta myndigheterna och erbjuda dem mina kunskaper, då de själva uppenbarligen inte är kompetenta inom zombie-apokalyps-området.
Fast kanske vet de redan vad som pågår. Kanske kommer viruset från dem. Man vet ju inte.
Och försätter jag mig själv i fara genom att antyda att jag vet vad som pågår? Är zombiesarna inte den enda faran?
Jag kanske borde ligga lågt ett tag.

Tills vidare går jag till jobbet som vanligt och vi kämpar på med endast delar av personalstyrkan och okänt antal vikarier. Vad som har hänt med de frånvarande vill jag inte tänka på, men kan förstås inte låta bli.
Ringer till familj och vänner varje dag för att kolla att de är ok. Snart måste sanningen fram!
Kunskap och god kondition är det enda sättet att överleva zombie-apokalypsen.

Tills vidare finns lite info om pandemier här:

http://www.forskning.se/temaninteraktivt/teman/pandemier/tiofragorsvar/tiofragorochsvar/vadarenpandemi.5.303f5325112d7337692800016982.html

Bästa vapnet!

Nu har jag surfat runt och kommit fram till att detta måste vara det ultimata vapnet mot de levande döda:

http://www.uncrate.com/men/gear/tools/stiletto-titanium-clawbar/

Det är alltså ett koben i titan. Hårt, hållbart och väldigt lätt. M och jag har beställt fyra stycken. Två att öva med och testa hur mycket de håller för, och två att använda "live". Något jag verkligen fasar för!

Jag tycker också att vi ska prova att vässa ändarna ännu mer för att få dem mer effektiva. Vi får se hur det går.

Jag kom fram till det här med titan-koben med lite hjälp från Max Brooks, som har skrivit "the zombie survival guide". Mycket användbar och rekomenderas i dessa tider. Dock måste jag be er att ta de råd som har med zombie-närkontakt att göra med en nypa salt eftersom vi ännu inte vet hur dessa zombies som vi har här just nu beter sig. Om de springer eller ej, till exempel. Jag själv tror ju förstås att de bara stapplar långsamt fram. Springande zombies känns ju helt ologiskt och overkligt!

Tisdag...

Jag och M möttes upp efter jobbet och kramade varandra som om vi inte setts på flera år. Vi kände oss lite fåniga på sätt och vis. Alla bevis finns ju där! Alla tecken tyder på samma sak. Ändå har vi inte sett en enda zombie. Inte på nyheterna eller i tidningarna och inte i verkligheten. Inte ens på internet! Har M och jag blivit galna? Någon som håller med oss? Någon?

Tillbaka på jobbet igen...

Kom tillbaka till jobbet idag. Alla undrade hur det var med mig och hur jag hade haft det. Jag hade gruvat mig för att mina kamrater skulle tro att jag bara fejkat sjuk (...) men ingen verkade tvivla. Det kan bero på att nästan en tredjedel av personalen verkar vara hemma från jobbet. C och J har inte varit på jobbet sedan de försvann för några veckor sedan. Jag hoppas förstås att inget zombie-aktigt har hänt med dem, men ärligt talat så vet jag inte längre. Känner en viss rädsla från de andra, vilket är kusligt. Jag VET ju vad som pågår, och inget kan jag göra åt saken. Även om jag skulle varna dem så skulle ingen tro mig. De skulle bara tro att jag fått en knäpp, efter år av zombiefilmer.

Det är i alla fall en ny föreställning på gång och jag försöker se det positiva i mitt arbete. Även om världen går under så får jag inte tappa modet redan nu. Den nya pjäsen är "I väntan på Godot". Vilken ironi. Ser fram emot att se hur den blir. Om den hinner bli färdig.

Och nu då?

Jag börjar tvivla på om vi verkligen hade rätt angående apokalypsen. Jag menar, ska det gå såhär långsamt? Vi sitter inne i lägenheten och har tråkigt medan alla andra vekar leva sina liv som vanligt. Solen har gassat hela dagen och jag har längtat så efter att gå ut och lägga mig på en filt vid vattnet, men icke.

Vi har samlat alla klipp från tidningarna, fast på datorn, dårå, som tyder på att vi har rätt, men hur det än är så blir det inte FLER utbrott, utan det verkar hålla sig på en konstant nivå.

Jag tänkte föreslå M att vi går tillbaka till jobbet på måndag. Om inte annat så för ekonomins skull.

Vapen

Jag har bestämt mig för att vi måste beväpna oss när vi går ut. Jag tänker inte stå obeväpnad när jag blivit inträngd i ett hörn av hungriga monster. Funderar på bästa vapnet. Nåt som inte är olagligt att bära på sig. Varken kniv eller pistol då. Basebollträ verkar ju fungera i filmerna, men hur många huvuden kan man slå in innan det börjar gå sönder...? Koben är ju alltid bra förstås...

Jag funderar vidare.

Varningar

M och jag började ringa runt till våra familjer och vänner och sa åt dem att hålla sig inne. Många av dem (faktiskt alla) var förvånansvärt svår-övertalade. Min mamma total-vägrade och pratade bara om att hon skulle gå på konsert ikväll och tänkte inte alla sitta inne. Jag skrek till och med till henne (har aldrig tidigare hänt) tills hon slängde på luren (har tidigare hänt). Inte ens M som är så otroligt diplomatisk hade någon tur. När inte en enda av våra nära och kära ville lyssna på oss tappade vi lite styrfart. Vad ska vi göra nu?

Vi äter lunch och funderar på saken.

Förnödenheter

M ringde och sjukanmälde sig i morse och tillsammans har vi kommit fram till att det enda sättet av överleva apokalypsen är att vara sjukt förberedda. Det första man bör göra är att bunkra upp med ordentligt med mat uti fall vi blir fast i lägenheten en längre tid.

Vi åkte alltså till Willys och storhandlade. Och det var den största storhandling jag någonsin sett. Konserver, potatis, torrvaror och sånt som kan ligga i frysen i evigheter. Plus förstås stora mängder tändstickor, ljus, batterier, ficklampor, vitaminer och en massa tandborstar. Fyra-åt-halvt tusen blev det! Nu får det banne mig bli en apokalyps också!

Jag tar det säkra före det osäkra...

Nu när vi har konstaterat vad som pågår i verkligheten så har jag bestämt mig för att inte gå till jobbet innan jag har fått något grepp om hur stort zombie-utbrottet är. M däremot gick till jobbet i morse som vanligt. Han är inte klok och jag har oroat mig hela dagen och följt nyheterna med onormalt stort intresse.

När M kom hem från jobbet så dängde han fyra tidningar i bordet. Han hade haft tråkigt på jobbet och läst igenom de tidningar jobbet håller sig med från pärm till pärm.

"Misstanke om ny influensa", var den rubrik som fått honom att haja till. Informationen om den nya flunsan var väldigt knapphändig och just därför så mystiskt. Tydligen orsakade den hög feber som i sin tur orsakade vanföreställningar! Vad är det för konstigt symptom att skriva om i tidningen?! Vad har vanföreställningar med någonting att göra och hur vanligt kan det vara egentligen? Hör man någonsin talas om någon som säger "O, jag hade så hög feber, jag tyckte att du såg ut som en smaskig hamburgare"?

Dessutom hade en avdelning på södersjukhuset stängts av och användes enbart till patienter som misstänktes ha den nya flunsan. Den vanliga "Så skyddar du dig"-artikeln var också med förstås, och till sist tre mord där offren dödats med - ja, vad tror ni - skott i huvudet.

Vi tittade på the Royal Tenenbaums för att komma ifrån den obehagliga känslan.

Zombies...

..är levande döda som har förlorat alla mänskliga instinkter utom en. Att äta. Zombier äter mänskligt kött och köttet måste vara levande för att locka. De har inga kroppsliga funktioner och behöver alltså inte mat för att överleva (vilket de överhuvudtaget inte kan, eftersom de egentiligen inte är levande, bara odöda). Den som blir biten av en zombie kommer, utan undantag, att avlida inom 24 timmar och därefter "vakna" inom en timme från frånfället. Den just uppvaknade odöda har inga drag kvar ifrån den människa den en gång var, utan kommer omedelbart att anfalla de människor som finns i dess närhet för att försöka äta dem.
Det finns ingen bot.
Det enda sättet att döda en zombie är genom att förstöra hjärnan.

Äntligen hemma!!!

Imorse kom äntligen M hem, trött med lycklig efter flera dagars fallskärmshoppning. Vi hade en supermysig morgon och sedan gick vi ut och promenerade i solen. Inte förens efter lunch frågade han vad som egentligen pågick i mitt huvud. Det går inte att dölja någonting för honom. Som tur är!

Jag drog hela historien och väntade sedan på att han skulle skratta lite och säga åt mig att skärpa mig. Men det gjorde han inte. Istället gick han och hämtade sin dator och sedan gick vi tillsammans igenom alla dagens nättidningar. Detta hittade vi:

* Äldre par attackerades av en våldsam person i Djursholm. De fördes till sjukhus med allvarliga skador. Det stod dock inte vilken typ av skador.

* Dykare försvunnen i Stockholms skärgård. Hmm...

* Tre (!) patienter isolerade på södersjukhuset för våldsamt beteende.

* Ännu ett mord i Lidingötrakten där en person blivit skjuten i huvudet av en "nära släkting".

Vi gick också längre bakåt i tiden bland nättidningarnas arkiv och fick ett skrämmande resultat. 15 "mord" med huvudskott. 2 drabbade dykare. 22 omotiverat våldsamma överfall. 7 personer som vårdas på sjukhus för bitskador.

M och jag stirrade på varandra medan vi samtidigt insåg det fruktansvärda.

Zombie-apokalypsen är här!

Jag börjar se en röd tråd...

Fyra olika incidenter idag som åtminstone jag kan koppla samman. De två barnen och deras pappa som blivit bitna igår dog på sjukhuset i morse. Lite senare läste jag på aftonbladet på nätet att en person i Huddinge blivit skjuten på öppen gata. I huvudet!! Hur vanligt är det ens att folk går omkring med skjutvapen?

När jag gick ner till ICA så hörde jag en av kassörskorna prata med en kompis om att hennes kille hade blivit anfallen av en uteliggare samma morgon. Som försökt bita honom! "Blev han biten?" frågade jag henne och hon såg bara förvirrad ut, kanske eftersom jag bara tjuvlyssnat, men sa i alla fall att han hade klarat sig.

Sist, men absolut inte minst, så hade en dykare på Västkusten blivit attackrad av "något" under vattnet. På nyheterna var de väldigt diffusa. Hon hade blivit biten så illa att hon dog bara någon minut efter att hon kom upp på land. Hennes kompis som var med henne hade sprungit efter hjälp, och när hon kom tillbaka på var kroppen borta! Polisen misstänkte någon makaber form av kidnappning eller nåt, men det tror jag vad jag vill om.

Vad är det här? Är jag bara överdrivet paranoid, eller har jag bara tråkigt? Varför ser inte alla mönstret, utan bara jag?

När M kommer hem ska jag prata igenom det här med honom och höra vad han tycker.

Jag går inte ut och handlar middag ikväll. En gammal matlåda från frysen och en ny säsong av Dexter får bli mitt sällskap ikväll.

Gräsänka dårå.

M ska åka på fallskärmsläger imorgon och jag tycker inte alls om det! Jag har ju mina misstankar om vad som pågår och om det stämmer så vill jag inte alls att min man ska vara ute i ödemarken (no offence, Tierp) och springa.

Allt lugnt i Skarpnäck?

Efter fiaskot på Bauhaus har vi tröttnat totalt på det jäkla sovrummet och bestämt oss för att det får vara klart ändå, utan golv. Vi har börjat dammsuga och ta bort tejpen från lister och uttag. Det är ju först då man verkligen ser vad snyggt det blir.

Mamma ringde och var orolig. Hon hade hört talas om en "våldsvåg" i Stockholm. Jag kunde lugna henne med att allt var ok och att det verkade vara lugnt i alla fall i Skarpnäck.

Men jag börjar ju ändå undra. Det har hänt så mycket konstigt på sista tiden. Jag kan ju i alla fall vara lite försiktig. Det kan ju inte skada.

Panik!

Tillbaka från vår golvjakt och vi är fruktansvärt uppskakade. När vi gick och tittade på olika laminat på Bauhaus så utbryter plötsligt panik i kubik. Denna jättebutik var ju helt full med folk och alla började plötsligt springa mot utgångarna och skrika. Paniken spred sig ju förstås och snart ljöd brandlarmet. M och jag rusade mot utgången och stannade inte förens vi var framme vid bilen, längst bort på parkeringen. Märkligt nog såg vi ingen rök och inga brandbilar heller. Däremot dök polisen och ambulansen upp rätt omgående. Undrar vad som hände där inne som orsakade sådan panik? M och jag bestämde oss för att inte stanna för att ta reda på det utan åkte hem. Hemskt läskigt var det i alla fall.

Golvet får vänta.

Malmö

Pratade med en gammal kompis som bor i Malmö idag och hon berättade att hennes moster´, som är polis, hade varit med när de stormat ett okuperat hus. Det lät som om det pågick en massa bråk därinne, men när de kom in i huset så var det inga som bråkade, det var blodiga människor som härjade runt försökte bita varandra och när polisen kom in så blev även de anfallna. De lyckades värja sig även om en av poliserna blivit biten, och de kunde inte bestämma sig för om man skulle skicka in galningarna till sjukhus eller häktet. Jag tror det blev sjukhus med tung bevakning. Folk är inte kloka! Verkligen många mysko grejer som pågår.

Läskigt...

Såg på nyheterna idag att en kille på Lidingö hade blivit skjuten i huvudet av sin kompis. Anledningen ska ha varit att han, utan anledning, attackerat sina kompisar. Jag vet inte riktigt varför, men en liten varningsklocka ringer. I förra veckan läste jag en artikel i DN om att man fruktade att en ny typ av rabies var på väg. Creepy! Låter överhuvudtaget ganska osannolikt. Jag fortsätter att läsa tidningar och se på nyheterna för mer info.

För övrigt så går målningen av sovrummet som på räls. Om vi inte är för trötta ikväll, så kommer det definitivt vara inflyttning av säng redan i morgon. We rock!

Kanske mardrömmar...

Asch, detta målande och detta renoverande. Väggarna har ju äntligen blivit klara och nu ska vi försöka hitta ett snyggt golv. Det gamla är ju från -82 när huset byggdes, och det är inte vackert. Vi ska låna svärföräldrarnas bil på lördag och åka runt till Beijer och Bauhaus och allt vad det är för att hitta ett tjusigt golv.

Skräckfilm ikväll. REC. Spansk zombie-aktig film som ska vara riktigt ruggig. Varför ska jag jämt kolla på läskiga filmer? Nästa gång ska jag lobba för Sound of music. Den får man i alla fall inte mardrömmar av.

Inställt!

Vaknade till klockradions babblande. En intervju med en biologiprofessor som misstänkte att en ny influensa var på väg. "Precis när svininfluensan verkar ha lugnat sig", tänkte jag.

M lagade frukost och kokade kaffe medan jag duschade. Han är min klippa, han. Jag kramade honom hela vägen till jobbet. Där var det dystert för att kvällens föreställning på stora scen hade blivit inställd. Jag ska inte nämna några namn, men en av våra största skådespelare (vi kan kalla honom P) hade blivit inlagd på sjukhus. Det hela kändes på något vi väldigt hemligt. Folk hatar verkligen att ställa in här. Det påverkar hela huset och man ser idel nerdragna mungipor. Många slantar som försvinner förstås. J och C är fortfarande borta. Vi vet inte vad som har hänt med C, men det verkar vara något som är ganska illa. Många som är sjuka nu. Tråkigt!

Fika och överraskning

Fikade med T efter jobbet. Supertrevligt! Hon var alldeles nykär och glittrade hela hon. Hon gav så mycket energi och känslan dämpades inte direkt när jag kom hem och M hade lagat middag OCH slipat och målat de sista hålen i sovrummet! Hur bra kan man ha det på en skala? Ingen film ikväll ;-)

En tanke bara...

Ingen J och ingen C på jobbet idag heller. Tydligen så hade J´s kusin blivit anfallen av en galning mitt på gatan och var väldigt illa däran. J åkte till honom för att vaka vid hans sida med resten av familjen. Jag fick dåligt samvete för att jag gnällt om hur mycket jag fick att göra utan honom.

Lyssnade på radio på jobbet medan jag skar ljusfilter och hörde om en kvinna som hade blivit ihjälslagen av sin man med en spade. Hela huvudet hade blivit slaget till mos. Jag mådde dåligt av det hela dagen. Hur kan man göra så?!

Är det bara jag, eller har det varit ovanligt mycket våld på sista tiden?

Så trött!

Helvetesdag! J och C var borta från jobbet idag på grund av rätt diffusa skäl, lät det som. J´s släkting var sjuk och C var dålig själv eller nåt. De har det säkert svårt och jag surar bara för att det innebar att jag var tvungen att jobba extra hårt. Jag slet som en bäver med kulisserna till nya pjäsen och när jag väl kom hem till Skarpnäck så ville jag bara slänga mig i soffan och bli ompysslad av M. Men tji fick jag. Folk hade nämligen behagat sjukskriva sig även på hans jobb! Trots att M jobbar på kontor och inte lyfter tunga saker, som jag gör, så var han helt slut av allt extraarbete. Vi tinade en låda köttfärssås från frysen och låg sedan i varsitt hörn av soffan och tittade på 28 days later. Jag älskar verkligen att M tycker om film lika mycket som jag gör. Speciellt skräckfilm. 28 days later var sjukt spännande och väldigt obehaglig. Hoppas jag inte drömmer mardrömmar i natt. Hoppas också att alla på jobbet behagar vara närvarande i morgon.

Åsså morgon...

Vaknade full av nya krafter. Gjorde frukost åt M (för ovanlighetens skull. Jag får nästan dåligt samvete över att han alltid är den som överraskar med frukost). Det blev smoothie, äggröra och ett grymt surdegsbröd som jag köpte i en helt underbar brödbutik nära jobbet. Jag lämnade dock kaffekokandet till M, för han gör det sjukt mycket bättre än vad jag gör, trots att han inte ens dricker kaffe.

Vi stack in näsan i sovrummet och kollade att inga nya bubblor uppstått innan vi åkte iväg till jobbet.

Tapet-trubbel

Ett problem har uppstått som vi inte hade väntat oss. Bubblor från den underliggande tapeten tittar fram på de nymålade väggarna. Ånej! Jag som trodde att det skulle bli enkelt att måla om. Nu måste vi riva upp tapeten där det har bubblat sig, spackla, slipa och måla över på nytt innan vi kan ta den andra strykningen. Merde!

Jag svor för mig själv, men M som är en mycket finare människa än jag bara visslar förnöjt när han klafsar på spackel.

Ja, han är underbar =)

Radion stod på medan vi jobbade och på nyheterna berättade de en rätt äcklig grej. En liten tjej någonstans utåt Ropsten fick psykbryt och flög på sin syster och började riva och bita henne. Systern åkte in till sjukhus och var tydligen ganska illa däran. Tjejen med psykbrytet hade försvunnit medan föräldrarna tog hand om den skadade. Kunde inte släppa det på hela kvällen. Obehaglig historia.