Såhär då?

Haha! Jag klistrar helt enkelt fast magneter på kobenet och vips så är det magnetiskt. Jag är fortfarande smart!

Dammit!

Titan är inte magnetiskt! Hur kunde jag missa det?! Känner mig lite fånig. Spånar på en ny lösning men jag är besviken över att magnetidén föll. Det som var så smart.

Hölster eller inte.

Nu när vi har vapen (kobenen i titan, alltså) så känns det lite fånigt att gå omkring med dem i handen som om vi vore hantverkare som bara väntar på en chans att få bryta upp någonting. Därför spånar vi nu på någon slags hållare för våra koben som ska sitta på ryggen. Det ska vara lätt att komma åt dem och inte kräva något större svängrum. Därför är en vanligt hölster inte att föredra eftersom det krävs att man har utrymme uppåt för att dra ut kobenet. Dessutom är det stor risk för att fastna i något eller för att bli fasthållen om det sitter fast för bra. Min idé bygger på ett par kraftiga magneter som sitter snett över ryggen. Man behöver bara rycka i kobenet så har man det i handen. Såg några magneter ligga skräpande på jobbet. Dom tar jag och försvarar min lilla stöld med att jag har större nytta av dem än vad en teater någonsin kan ha.

Jobbet och apokalypsen

Jobbet hänger löst! Myndigheterna gick igår ut med en rekommendation att inte gå på bio, teater, idrottsevenemang eller annat där det samlas mycket folk på ett och samma ställe. Krismöte på stora scen idag. Om man inte får spela föreställningar så är det ju rätt meningslöst med en teater. M-L (chefen) och styrelsen har beslutat att ställa in samtliga föreställningar ett tag framöver (till det blåser över, som M-L sa). Vi kommer att fortsätta jobba som vanligt på dagtid med repetitioner och dekor, men det är ju också ohållbart i längden. Vore just snyggt att få kicken på grund av arbetsbrist mitt i alltihop.

Vi höll också en tyst minut för våra arbetskamrater som har blivit drabbade. 40 stycken hittills. Helt sjukt!

Jag åkte hem och kramade M. Vi tröståt ostkrokar och tittade på Julie and Julia. Fellgood-film är precis vad som behövs.

I verkligheten

Jag och M tog en promenad igår och stötte ihop med en av dem. En liten zombie, kan inte ha varit mer än fem-sex år när den dog, knäböjde vid en kropp av en äldre man och åt av hans inälvor. Vi stirrade som parayserade i 10 sekunder. Sedan sprang vi! Jag tror jag tror jag aldrig har sprungit så fort i hela mitt liv! När vi smällt igen dörren efter oss och låst den noga så ringde jag polisen och berättade om vårt fynd. M gick in på toaletten och kräktes. Mannen jag pratade med hos polisen lät uppgiven och sade att han skulle skicka ut någon så snart som möjligt. "Hoppas ni hinner", sa jag, "innan den äldre mannen också blivit en zombie". "Vi kallar dem inte zombies", sa polisen, "vi kallar dem bara drabbade". Jag slängde på luren. Som om de skulle kunna vara något annat än zombies.

Valet!

Hela valet har ju hamnat i skuggan av zombieapokalypsen. Inte så konstigt förstås, men vi får ändå inte glömma det viktiga i att rösta i det här valet. Tänk på vilka partier som har lova krafttag mot zombie-epedemien och vilka som bara vilar på gamla lagrar, talar om individens ansvar och tror att problem löser sig själva. Snälla, rösta rätt imorgon! Rösta rätt, för vår överlevnad.

Arga M!

M är förbannad! Han skriver insändare till alla tidningar och uppmanar folk att de ska döda de drabbade, Helt sjukt att myndigheterna bara samlar ihop dem som om de verkligen tror att det finns något bot. M rasar!

"Ser ni inte hur de ruttnar framför ögonen på er", skriker han. "Ser ni inte att de redan är döda?!" Han skickar in sina insändare, men vi har inte så stort hopp om att de ska bli publicerade. Folk vill inte gärna ha den typen av info. Folk vill ha hopp.

Uppsamling

Före apokalypsen tittade vi aldrig på tv, men nu står den på hela kvällarna. Ska vi hålla oss vid liv så gäller det att ha all information. De tjatar om att man ska ha munskydd på sig och tvätta händerna noga. Om de bara ville inse att det inte smittar genom luften. Jag och M går till jobbet utan mask och folk ryggar undan. Obehagligt!

Ikväll berättade de att myndigheterna har upprättat ett temporärt "uppsamlingsläger" för de "drabbade" utanför stan. Hemska bilder.

Tredubbla rader av stängsel där zombies står och stirrar hålögt på kameran (eller snarare på personen bakom kameran) och stönar och krafsar på gallret. De berättade inte var lägret ligger för att inte riskera fritagningsförsök eller hatattacker. De har ännu inte börjat prata om att döda dem. De har inte insett det livsfarliga i att samla zombies på ett och samma ställe. Deras jämmer drar ju till sig fler zombies de dras till deras läten, och så kommer vi att ha tusentals zombies på en plats och de som jobbar och bor där runt omkring kommer att förvandlas till middag och tillslut bli drabbade själva.

Börjar få kläm på det här.

M och jag börjar bli grymt bra på att hantera våra titan-koben. Vi övar hemma varje dag. Dessutom har vi släpat upp M´s gamla löpband från källaren för att få juste kondis.

Men vi behöver ju även skjutvapen. Något lätt att hantera och få tag på, som det finns gott om ammunition till. Jag har snokat lite på nätet och tydligen så får vapenlicens för en 9mm pistol om man går med i en skjutklubb. Sagt och gjort. Imorgon ska M och jag knata ner till Skarpnäcks skjutklubb och anmäla oss. Dock tror jag att man får vänta ett tag på sin pistol. Hoppas att det inte är alltför länge.

Mera zombies

Så sakteliga börjar epidemin att sprida sig. Enligt min kompis sjuksköterskan så börjar våra sjukhus bli överbelagda av drabbade och snart finns inte plats för fler.
Jag tycker det verkar extremt farligt att förvara så många zombies på samma ställe. Ju fler, desto svårare att hantera. Naturligtvis.

Ett rykte om ett uppsamlingsläger cirkulerar, likaså ett rykte om stödgrupper för zombienas rättigheter. Vilka galenskaper! Jag hoppas verkligen att det inte är sanning!