Kom tillbaka till jobbet idag. Alla undrade hur det var med mig och hur jag hade haft det. Jag hade gruvat mig för att mina kamrater skulle tro att jag bara fejkat sjuk (...) men ingen verkade tvivla. Det kan bero på att nästan en tredjedel av personalen verkar vara hemma från jobbet. C och J har inte varit på jobbet sedan de försvann för några veckor sedan. Jag hoppas förstås att inget zombie-aktigt har hänt med dem, men ärligt talat så vet jag inte längre. Känner en viss rädsla från de andra, vilket är kusligt. Jag VET ju vad som pågår, och inget kan jag göra åt saken. Även om jag skulle varna dem så skulle ingen tro mig. De skulle bara tro att jag fått en knäpp, efter år av zombiefilmer.
Det är i alla fall en ny föreställning på gång och jag försöker se det positiva i mitt arbete. Även om världen går under så får jag inte tappa modet redan nu. Den nya pjäsen är "I väntan på Godot". Vilken ironi. Ser fram emot att se hur den blir. Om den hinner bli färdig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar