Föräldrar.

Det låter konstigt, men den här apokalypsen går så sjukt långsamt att det finns folk som missat vad som pågår! Min mamma ringde och var upprörd över att fyllon stapplade omkring överallt i Västerås. Unga som gamla, män och kvinnor. När jag förklarade att det hängde ihop med det som jag pratat om de senaste hundra gångerna jag pratat med henne så trodde hon inte sina öron! Hon var tvungen att kolla på nätat för att tro att det verkligen var sant. Jag misstänker att de inte har det största förtroendet för mig.

.22

Vi var ju nere på skytteklubben här nere, och det där med en 9mm pistol kunde vi ju bara glömma. Det var .22 det gällde, men de kunde vi å andra sidan få med bara två veckors väntetid. Efter att ha bläddrat i lite gammal zombie-litteratur så visade det ju sig ändå att .22 är det allra bästa. Det är ju hjärnan som måste förstöras, och en 9mm kula är ju så kraftfull att den går rakt igenom huvudet. Har man otur så kan man då missa hjärnan trots att man träffar huvudet. .22 däremot går in i skallen, men inte ut, utan studsar omkring därinne och zombie-hjärnan förvandlas till mos. Perfekt!

Vi fick provskjuta också och det är KUL! Jag var bättre än vad jag förväntat mig och M var inte så illa han heller. Nu återstår att öva, öva tills vi kan pricka en apelsin på 100 meters håll.

Såhär då?

Haha! Jag klistrar helt enkelt fast magneter på kobenet och vips så är det magnetiskt. Jag är fortfarande smart!

Dammit!

Titan är inte magnetiskt! Hur kunde jag missa det?! Känner mig lite fånig. Spånar på en ny lösning men jag är besviken över att magnetidén föll. Det som var så smart.

Hölster eller inte.

Nu när vi har vapen (kobenen i titan, alltså) så känns det lite fånigt att gå omkring med dem i handen som om vi vore hantverkare som bara väntar på en chans att få bryta upp någonting. Därför spånar vi nu på någon slags hållare för våra koben som ska sitta på ryggen. Det ska vara lätt att komma åt dem och inte kräva något större svängrum. Därför är en vanligt hölster inte att föredra eftersom det krävs att man har utrymme uppåt för att dra ut kobenet. Dessutom är det stor risk för att fastna i något eller för att bli fasthållen om det sitter fast för bra. Min idé bygger på ett par kraftiga magneter som sitter snett över ryggen. Man behöver bara rycka i kobenet så har man det i handen. Såg några magneter ligga skräpande på jobbet. Dom tar jag och försvarar min lilla stöld med att jag har större nytta av dem än vad en teater någonsin kan ha.

Jobbet och apokalypsen

Jobbet hänger löst! Myndigheterna gick igår ut med en rekommendation att inte gå på bio, teater, idrottsevenemang eller annat där det samlas mycket folk på ett och samma ställe. Krismöte på stora scen idag. Om man inte får spela föreställningar så är det ju rätt meningslöst med en teater. M-L (chefen) och styrelsen har beslutat att ställa in samtliga föreställningar ett tag framöver (till det blåser över, som M-L sa). Vi kommer att fortsätta jobba som vanligt på dagtid med repetitioner och dekor, men det är ju också ohållbart i längden. Vore just snyggt att få kicken på grund av arbetsbrist mitt i alltihop.

Vi höll också en tyst minut för våra arbetskamrater som har blivit drabbade. 40 stycken hittills. Helt sjukt!

Jag åkte hem och kramade M. Vi tröståt ostkrokar och tittade på Julie and Julia. Fellgood-film är precis vad som behövs.

I verkligheten

Jag och M tog en promenad igår och stötte ihop med en av dem. En liten zombie, kan inte ha varit mer än fem-sex år när den dog, knäböjde vid en kropp av en äldre man och åt av hans inälvor. Vi stirrade som parayserade i 10 sekunder. Sedan sprang vi! Jag tror jag tror jag aldrig har sprungit så fort i hela mitt liv! När vi smällt igen dörren efter oss och låst den noga så ringde jag polisen och berättade om vårt fynd. M gick in på toaletten och kräktes. Mannen jag pratade med hos polisen lät uppgiven och sade att han skulle skicka ut någon så snart som möjligt. "Hoppas ni hinner", sa jag, "innan den äldre mannen också blivit en zombie". "Vi kallar dem inte zombies", sa polisen, "vi kallar dem bara drabbade". Jag slängde på luren. Som om de skulle kunna vara något annat än zombies.